de olika sällskapens framställningar. Under
1850-talet spelade, bland andra, Pierre Deland med
sällskap, och en tid uppträdde Dahlqvist däribland. En
annan tid var det Oscar Andersson som med sina
biträdande sörjde för teaternöjena, och så kom Gille
med sin trupp.
Den tid, då Dahlqvist framställde Frans och Carl Moor samt spelade Detournelle i »Fröken de la Seiglière», lord Rochester i »Jane Eyre» och andra betydande roller, och då Pierre Deland med sin dotter Betty (sedan fru Almlöf) gaf »Debutanten och hennes far», måste räknas som Göteborgs förnämsta teateraftnar och skulle ha hedrat hvilken skådebana som helst. Men någon stående teater förmådde Göteborg dock icke skaffa sig eller ansåg kanske mindre förenlig med ett allvarligt samhälles uppgift. Åsikter i sist nämnda riktning saknades verkligen icke.
Men ingen teaterverksamhet, vare sig tillfällig eller fast, kunde nöja sig med den lokal som Göteborg bestod, hvarför man redan länge tänkt på ett nytt teaterhus, och med 1850-talets början hade den tanken allt mera utvecklat sig. Det var dock först 1856 som en aktieteckning kom till stånd, omfattande 150,000 rdr. Beloppet fanns snart vara otillräckligt, hvarför man satte sig i skuld för lika mycket och sedan måste ytterligare anskaffa 80,000 rdr.
Ritningen till det nya teaterhuset, som fick sin plats i Kungsparken, uppgjordes af hofintendenten B. C. Malmberg, samme arkitekt som byggt Nya teatern i Kalmar och restaurerat samt med torn försett Ladugårdslandskyrkan i Stockholm. Grunden till byggnaden lades under våren 1856, men först i senare
