göteborgska samhällets intressantare personligheter.
Han afled på 1870-talet.
⁎
Ända till slutet af 1858 ägde Göteborg icke flera dagliga tidningar än Handelstidningen. Det fullständiga namnet var »Göteborgs nyare Handels- och Sjöfartstidning». Först vid nämnda tid uppstod frågan om ett nytt, dock icke dagligt blad, som skulle heta »Göteborgsposten» och komma ut två morgnar i veckan. Tidningen sattes upp af framstående personer som icke öfverensstämde med Handelstidningens åsikter. Dessa ansågos nämligen som här ofvan antydts, af många göteborgare allt för frisinnade, och Hedlunds oförskräckta sinnelag lämpade sig icke, menade de konservativa på platsen, för en tidning som borde gå hofsamt tillväga. Man kunde visserligen högakta Hedlunds redbara karaktär, men icke vilja godkänna hans meningar och hans allt för raska sätt att gå till väga. De funno i detta allt för mycket ännu af den »unge fyren», som han blifvit kallad i Stockholm redan tio år förut.
Mera lämplig ledare tyckte man sig ha funnit i bokhandlaren David Felix Bonnier, hvilken upprättat och då i femon år innehaft bokhandeln i hörnet af Södra och Västra Hamngatorna. Han skulle blifva tidningens direktör, men särskild redaktör skulle anskaffas. Till sist nämnda befattning ville man utse den som nu skrifver dessa rader och då var Handelstidningens brefskrifvare i Köbenhavn.
Jag fann mig dock icke tilltalad af anbudet, men Bonnier kom själf till Köbenhavn och sökte öfvertala
