Under 1850-talets senare år hade den ännu icke låtit
höra af sig. Då nöjde man sig med att om vintrarne
sätta sig och skämta hos Jabal, d. v. s. på
Rubensons schweizeri, och att under sommaren gå ut till
Lorensberg, där det alltid fanns något att se och,
liksom hos Jabal, åtskilligt att förtära.
Rubenssons schweizeri eller konditori eller kafé var ett hyggligt ställe, omtyckt och besökt af ej blott glada göteborgare, utan äfven af sådana som väl uppskattade fröjderna i ett gladt lag, men ock förstodo att taga vara på lifvets allvarliga sidor äfven på »lediga stunder». Lokalen var i Bloms hotell, på nedra botten i hörnet af Drottninggatan och Östra Larmgatan, således på byggnadens baksida.
Innehafvaren var först Rudolf Rubensson, men han afled på våren 1857, och rörelsen öfvertogs af en bland hans söner, Mauritz Rubensson, men undergick just icke några förändringar. »Konditioriet» var ett värdshus som följde med den tidens uppgift att låta gästerna för frivillig afgift få höra åtskillig musik, någon gång god, oftare dålig. Det var således ett »Taratchim» eller endast »Chim», ett helt vanligt sådant, och dess större betydelse inträffade ej förr än ett stycke in på 1860-talet.
Mauritz Rubensson var nog en flink kafévärd, men hans håg låg dock åt helt annat håll. Han skref gärna och skref bra. Först och främst var han en rask korrespondent, och den som såg honom vid verket kan vittna om hans stora duglighet. Många gånger sammanträffade jag med honom på olika platser i utlandet och fann i honom äfven en god kamrat. »Den flygande» som han för sin raskhet, eller blott
