Sida:En gammal stockholmares minnen Del 2.djvu/96

Den här sidan har korrekturlästs
88
GÖTEBORG FÖR FEMTIO ÅR SEDAN.


»Flygare», allmänt kallades, hade gjort sig väl förtjänt af det anseende i hvilket han stod. Ännu på Stockholmsutställningen 1897 var han i full verksamhet på sitt vanliga raska sätt, men kort därefter afled han. I honom förlorade Göteborgs Handelstidning en mycket duglig medarbetare.

Hans bror är målarmästaren i Stockholm, Simon Rubenson, hvilken utmärkte sig under tysk-franska kriget 1870, då han tjänstgjorde vid ett fältlasarett i Paris och, jämte en annan landsman, historiemålaren Nils Forsberg, räddade mången sårad från att blifva liggande på valplatsen.

⁎              ⁎

Sommartiden gick man, som nyss sades, på lediga stunder till Lorensberg, som då icke var samma ståtliga värdshus som i vår tid, men äfven då hade göteborgarnas förtroende. Genom en oansenlig träbyggning med själfva värdshusinrättningen kom man ut i en liten plantering med några träd och buskar, där en och annan löfsal lämnade plats åt dem som i fred och ro ville vederkvicka sig. Bakgrunden af denna grönskande lilla plats bildades af ett långsträckt trähus som innehöll teatern och musikpaviljongen och ofta var upptaget af teatraliska föreställningar, musiksoaréer m. m, samt där förevisningar af olika slag ofta retade göteborgarnes vetgirighet.

Ungefär så, med tillägg af en liten, tämligen illa vårdad park, såg Lorensberg ut för femtio år sedan, och det finns stadsbor som tycka, att det då tog sig bättre ut än i vår tid med de stora byggnaderna,