8
Amanda. Nej, kära Rehnström. (Marscherar sjungande.) ”Slutadt för i dag se så ja” ...
Rehnström (afbryter). Tyst då med sådana slagdängor! Hvar har Amanda lärt något så dåligt?
Amanda. Farbror Samuel ma chère (niger försmädligt.) Han ropar intet beständigt fy och fy! Utan han berättar historier så förtjusande och spelar på sin gamla fiol, så att tårarna just kunde komma mig i ögonen. Men vet du Rehnström jag blef så flat häromdagen då jag fick se ”djefvulens våld” i catechesen. Hvad menas med det?
Rehnström (tvekande). Det förstår inte Amanda.
Amanda. Naturligtvis, efter jag frågar.
Rehnström. Det är bara ett talesätt.
Amanda. Ett talesätt! Vet jag mera för det. Hvad menas då med ett talesätt?
Rehnström. En abreviation ... ett dunkelt uttryck ... Gud så frågvis den ungen är!
Amanda. Och så litet välvis den gouvernanten är. — Alltid är du ledsen Rehnström, utom då pappa har jagtpartier här. Hvad kommer det till?
Rehnström. Så Amanda pratar.
Amanda. Pratar jag nu igen? Är det inte rena sanningen att du aldrig är så glad som när de komma? Då speglar du dig och bråkar. Sätter på dig kragen en hel timma och drar till om lifvet så att det knakar efter. — Mins du när du dånade nere i parken, så att kapten Krutstjerna slog en hel bål punsch öfver dig? —
