12
menniskorna en smula. — Det finns många löjliga kärlekshistorier, som äfven kunna gifva ungt folk afsmak för denna lek, eller åtminstone stålsätta flickorna en smula och lära dem att skilja på snack och icke-snack. Nej — okunnighet kallen J oskuld. Om en ung flicka sitter der och nyper i sitt skärp och blir röd i synen så snart en karl talar henne till, då utropen J: ”se oskuldens rodnad!” När det egentligen blott är förlägenhet, drumlighet, enfald. Nej, en oskyldig flicka kallar jag den som skyr kurtisen för dess platthets skull och ej för att ”mamma vill så hafva det” — men sådana flickor finnas ej! Mammorna göra dem till höns och ungtupparne gala dem sedan yra i hufvudet. Lika godt. Hvad fan gör det mig. Ingen bryr sig om hvad jag säger. Låt mig då vara ifred och reta mig ej till att förarga både mig sjelf och andra.
Friherrinnan. Ja, men till saken nu! Hur skola vi hindra Knut från att sätta några excentriska idéer i Amandas hufvud?
Samuel. Låt dem i Herrans namn vara i fred, så kanske ingen af dem kommer att tänka på något sådant. Men börjar du nu prata och predika och vakta och lägga hinder för deras lekar och prat, så kan du våga din äkta service på, att de inom några da’r stå i ljusan låga.
Friherrinnan. Jag skall tänka på saken, men en i god tid gjord varning är väl nyttig för ett oerfaret hjerta. Hvilket bryderi att vara mor! (Går.)
