Julie (skrattar). Nå, det är charmant! Än när du har lof då?
Amanda. Då åker jag kälkbacke eller om sommarn plockar jag bär och blommor och gräſver och pysslar i mitt potatisland och leker med mina dockor! — Vet du, trädgårdsmästarns lilla flicka och jag hålla på att bygga en stor la’gård; den får du lof att gå med mig och se på.
Julie. Du bygga! Hvar får du kor ifrån?
Amanda. Af tallarna ser du. (Springer efter några tallkottar under ett träd och äfven ollon.) Ser du, här äro mina kor och här de aldra sötaste små getter!
Julie (slår dem ur hennes hand). Fy då hvad du är barnslig. Läser du aldrig?
Amanda. Läser? Jo, jag har ju sagt dig hur jag läser för Rehnström.
Julie. Ja, men sedan! Då du har lof skulle du läsa romaner. Ack, det är alldeles gudomligt roligt! Har du aldrig läst fru Carléns romaner?
Amanda. Nej.
Julie. Det är då skada! Jag har en hop med mig som du skall få låna. Jag skall lära dig att förstå dem jag; du är för gammal nu att vara så der barnslig kära Amanda! I Stockholm skulle flickorna skratta åt dig. Har du någonsin varit kär då?
Amanda (mycket förvånad). Kär?
Julie. Se så ja! Det vet hon inte hvad det är en gång. Har du aldrig sett din mamma och pappa kyssas?
