klart som dagen att flickan har någonting i sinnet. Jag skall skicka hit svägerskan! (Går.)
TRETTONDE SCENEN.
Julie; sedan Amanda.
Julie. Gudskelof! Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle bli af med honom. Men hvar kan Knut vara? (Amanda kommer.) Se der, Amanda! (Ser i böckerna.) Alldeles riktigt. Sätt dig i ro derinne nu tills jag säger dig till. Jag får minsann ej sätta mig i ro jag. Onkel Samuel har uppehållit mig här hela tiden. En ”postiljon d’amour” har ändå ett besvärligt göra. (Ropar, sedan Amanda har gått in i grottan.) Knut! Knut!
Amanda. Store Gud, vill du ha’ hit honom nu, redan!
Julie. Tst! Du synes ju ej derinne. Jag måste göra upp med honom om biljetten. Tst! Sannerligen kommer icke der mamsell Rehnström. Kryp långt in under löfverket! Jag gömmer mig här. (Stiger bakom en häck.)
FJORTONDE SCENEN.
Mamsell Rehnström (troende sig ensam). Julie och Amanda (gömda).
Rehnström (suckar). Han är alltför sõt, den gossen! Denna oskuld, jemte så mycken kraft. Ack, hvad den kärleken ändå är för ett underligt ting. Hvad vore lifvet utan kärlek! Och här på landet, som det är så
