32
sällan tillfälle till några inklinationer. – Ungherrarne blifva rå och brutala, emedan de få så många materiela intressen; de uppfatta ej en vek, qvinlig själ; eller kärlekens poetiska, obeskrifliga uppenbarelser. Oförstådd måste jag sucka, men hos denne yngling har jag funnit hvad jag så länge sökt, ett rent, känsligt hjerta.
Julie (till Amanda). Hör du, det är säkert Knut hon menar. Och sådana här utgjutelser har du aldrig förr smugit dig till att höra?
FEMTONDE SCENEN.
Friherrinnan. Mamsell Rehnström, sedan Amanda och Julie.
Friherrinnan (kommer häftigt gående). Ah! Är mamsell här. Jag söker Julie, har mamsell möjligen sett henne?
Rehnström. Nej. ”Ensam är jag uti lunden”, som skalden säger. Här finns ingen.
Friherrinnan (som hör ett prasslande). Tst! Hon är nog här. Julie! Våga ej att leka kurra-gömma med din egen tante, svara Julie! (Då ingen svarar, söker hon och finner slutligen Amanda i löfsalen.) Amanda! Hvad gör du här mitt barn! (Mamsell Rehnström afsides.) Store Gud, om hon hört mig! (Då Amanda reser sig upp, ramlar en bok ned af bänken.) Ah, du läser, så snällt min flicka, låt se!
Amanda (rädd). Mina lexor, mamma lilla!
Friherrinnan. Aldrig såg jag dig så flitig hvad har hon för lexor, Rehnström? (Rehnström tager upp
