34
Julie. Håll med då.!
Friherrinnan. Jag kan ej uttrycka min bestörtning. Har då mamsell förlorat förståndet? Följ mig in, jag vill höra sammanhanget, men utan omsvep, förstår mamsell, eljest få vi väl se.
Julie (sakta). Kom ihog att mamsell måste taga det på sig.
(Friherrinnan och Rehnström gå.)
Julie (till Amanda, som vill springa fram). Vänta då!
Amanda (med hetta). Du vill narras och det får Rehnström bannor för.
Julie. Vänta då! säger jag ju. Om en liten stund skall jag nog hitta på råd. (Funderar.) Böckerna kunde ju ha’ regnat ner, t. ex. Det regnade ju manna till Israels barn.
Amanda. Är det blott en lek då?
Julie. Ja visst. var lugn du. Se här kommer då ändtligen Knut.
(Amanda rymmer förskräckt.)
SEXTONDE SCENEN.
Julie. Knut (med hängande hufvud).
Julie (skrattande). Se hur förskräckt hon flyger sin kos. Sannerligen är det ej värre att lära landtflickor älska, än jag någonsin kunde tro. Men se hur Knut hänger hufvudet! Det artar sig bra. (Knut kommer drömmande in.) Halt, monsieur!
Knut. Du, syster Julie.
