36
Julie. Nu är det färdigt. Men hvad skall jag säga om böckerna? Så olyckligt att tante skulle få se dem! Lika godt. Rehnström får sig en duktig skrapa och i sjelfva verket var det blott lagom åt henne. Gamla harpan, gå och tala om Knut på det sättet, liksom han skulle .... ha, ha, det var löjligt!
SJUTTONDE SCENEN.
Julie. Mamsell Rehnström.
Rehnström. Fröken Julie! Låt mig få säga ett par ord.
Julie. Gerna, snälla mamsell Rehnström.
Rehnström. Det var ändå bra obeskedligt af fröken att skjuta skulden på mig för de der dumma böckerna.
Julie. Jag gissade bara.
Rehnström. Det var ingen gissning, utan helt simpelt en osanning för att sjelf slippa.
Julie. Sjelf? Huru?
Rehnström. Neka ej till att fröken sjelf lemnat böckerna till Amanda och att ....
Julie. Vackert, min bästa! Hvem var det som förtrodde sin, ömma låga åt vindens flägt, och ....
Rehnström. Ack, att fröken skulle höra ....
Julie. Jo, se nu att jag har mamsell i mitt våld. Min egen bror, har man väl hört en sådan förmätenhet.
Rehnström. Men böckerna!
