Friherrinnan (synes i fonden). Den skälmska flickan narrade mig helt säkert; ty Knut var ej med herrarne; ah! se der är han. Detta är således mötesplatsen. Om jag skulle ....
Knut. Så hon dröjer! Hon är väl rädd igen stackars liten.
Friherrinnan. Nej, jag skall vänta tills hon är här, och jag kan gripa dem på bar gerning. (Går in i grottan.)
Knut (hvisslar). ”I blomman i solen” etc. (Putsar sin rock och sitt hår sjelfförnöjdt.)
Rehnström (kommer smygande med slöja). Ack!
Knut. Hon kommer! Jag skall väl gå varligt tillväga att jag nu intet skrämmer henne. (Böjer ett knä.) Förtjusande flicka.
Rehnström. Är det ej en dröm!
Knut (kysser hennes hand). Så har då kärleken öppn ....
Friherrinnan (rusar fram). Olyckliga barn! (Rycker af slöjan; ropar.) Mamsell Rehnström!
Knut (för sig sjelf). Fy fan!
Friherrinnan. Hvad skall detta betyda, mamsell?
Rehnström. Fru friherrinna! (Stammande.) Då man älskar ....
Knut. Det är ett misst ....
Julie (bakom häcken, sakta, rycker honom i rockskörtet). Håll med för Guds skull! Håll god mine!
Friherrinnan. Nå, då man älskar? ...
