Julie. Råttorna ha’ dragit dit dem, pappa!
Edvard. Vidare ställer du till rendes-vous. Lockar mamsell Rehnstrom dit. Narras åt höger och venster. Min dotter, min dotter, hvilket straff förtjenar du ej!
Friherrinnan. Min oskyldiga Amanda lärer du allt ondt, och mig sjelf vå ....
Julie. Söta tante! Förlåt mig, men jag blef så förvånad öfver att se hur barnslig och oförståndig Amanda var. Tillfället var lockande att lära henne hur ett romantiskt äfventyr bör gå till och det är högst opassande för en ung flicka att ej veta det.
Samuel. Och så gaf du henne en grundlig lektion ”in praxis”.
Amanda. Ja, men farbror Samuel! Jag vill aldrig bli kär mer förr än jag blir så klok och förståndig som Julie är.
Knut. Och jag vill aldrig bli kär förr än jag kan få sticka ihjäl den, som vågar störa mig under ett rendes-vous.
Samuel. Ser du nu, svägerska, huru felaktig din method er?
Friherrinnan. Ack, jag önskar det ej funnes någon ”method” i verlden.
Edvard. Jag reser nu härifrån med mina obetänksamma barn och ber dig hjertligt förlåta den oreda de tillställt. Du kan dock vara lugn, min syster, för alla ledsamma följder och lyd du Samuels råd, att låta Amanda lära sig mera af verlden, så att hon ej gör sig löjlig med att fastna på första limsticka som ställes för henne.
