Friherrinnan (tager brefvet). Låt se!
Rehnström. Amanda skall ej vara så häftig emot sin mor.
Amanda. Tyst du, odrägliga predikerska! Jag kan nog sköta mig sjelf. Skulle jag inte få veta kanske om Julie kommer så att jag får en lekkamrat och slipper ha’ gouvernant längre!
Rehnström. Amanda behöfver än läsa så mycket.
Amanda. Visst inte. Je parle Francais. — I speak English. — Ich spreche Deutsch. Was? — Är det icke nog det?
Rehnström. Ack, hvad jag är olycklig som skall vara gouvernant här!
Amanda. Prat, söta Rehnström! (svänger omkring med henne.) Så säger du bara. Kom ska vi dansa en sväng! Ack, jag är så glad för att Julie kommer! Gör hon inte det mamma!(Vänder sig om till Friherrinnan som under tiden, läsande breſvet, aflägsnat sig.) Nej se, hon är borta! (Gör ett hopp för all följa efter så att hon knuffar parasollen ur Rehnströms hand.)
Rehnström (spetsigt). Så Amanda slarſvar!
Amanda. Evigt samma kält! Skall jag då aldrig få gå och stå i fred och göra som jag vill? — Om jag vore kung skulle jag förvisa alla gouvernanter ât Siberien och gifva alla unga flickor frihet att göra som de ville.
Rehnström. Siberien hörer ej till Sverge.
Amanda. Det är dumt det, miss Rehnström!
Rehmström. Kan Amanda sina lexor. Snart slår lektionstimman.
