fat stego från bordet, kom Jacobsson ainé med hela sin orkester, som han ditbjudit att äta. Hvad komedi det var att se alla dessa många människor komma in till ett tomt bord. Han som hade bjudit dem blef alldeles otröstlig, då han såg all maten vara förtärd, och den största olyckan var att värdinnan mademoiselle Porath redan gått till vila. Jacobsson var alldeles rådvill, men till all lycka för honom hörde mademoiselle i sitt rum ljudet af de främmande, samt steg upp och anrättade i hast en ganska hederlig supé, som äfven var ibland de roligaste.
10 november.
Sömnen var denna natten något bättre än den förra, så att jag ganska munter lämnade sängen. Kl. ½ 11 gick jag efter invitationen till professor Ekermans sal för att bevista parentationen öfver Frosterus, som i en talrik närvaro af mest alla professorerna, hela nationen och flera adelsmän af magister Lindblom lyckligen hölls. Före och efter själva parentationen var en ganska attendrissent och artig sorgmusik, både vokal och instrumental, som gjorde den i sig själf så artiga parentationsakten så mycket mera rörande. Alla som där voro hade svarta kläder, och jag, som på långt håll var släkt med Frosterus, fick, jämte en mycket vacker eloge för min farfar och familj äfven den äran att som sörjande sitta mellan rector magnificus och nationens inspektor professor Ekerman. Sedan tacksägelseskomplimangerna efter parentationens slut till orator och inspektor voro aflagda, gick jag tillika med alla öfriga där varande Porathianer hem. Efter måltiden gjorde vi anstalt om hästar för en vagn, som vi af herrarna
