au contraire högst skadligt för min ständiga andtäppa. Med anledning häraf kom jag öfverens med gubben, att jag som på måndagsförmiddagen skulle få börja rida på stallet, och det sedan hela termin kl. emellan 11 och 12 f. m. Eljest frågade gubben fasligt mycket eſter Svidja, af den orsaken att han varit där i flera år som beridare hos salig fältmarskalken Wrangel, som före min salig herr far ägde gården. — Från stallmästaren gick jag till fäktmästaren, som också är boende i exercisgården. Äfven af honom blef jag mycket familjärt och väl emottagen. Han tyckte väl inte mycket om att doktorerna för min starka andtäppa förbjudit mig att fäkta, men så lät han dock ingenting märka. I öfrigt berättade han mig en nouvelle, som jag inte hört förr, nämligen att generallöjtnant Sprengtporten nyligen skulle i Finland uppe vid ryska gränsen blifvit stucken till döds af en förklädd rysk köpman. Sannolikt är det väl på det sättet, att, utom det att Sprengtporten verkligen befinner sig där, han äger många ovänner och dessutom har den brutala egenskapen att alls inte fråga efter sitt lif. Emellertid är det osannolikt att han så snart skulle hafva förgåtts, då sådana som han pläga lefva längst. Sat sapienti. Från fäktmästaren Porath gick jag enligt löfte till Cederstedt och försökte först att få honom att låta bli att spela, men förgäfves, och då intet annat var att göra, spelade vi och gjorde mig lyckan äfven denna afton till sitt barn.
28 november.
Mådde jag ej så väl, att jag kunde gå i kyrkan, allrahelst kölden var ganska stark. Dock beslöt jag att på eftermiddagen göra några visiter. Till den
