Jag var äfven i eftermiddag af Vestmanlands nationskuratorer bjuden på punschkalas, men assembléen gaf mig en lycklig pretext att refusera det, som annars säkert bekommit min hälsa illa. Assembléen var efter vanligheten ganska briljant, och bland andra fruntimmer var en grefvinna Posse, född Bielke, från landet inkommen, som med ett vackert ansikte förente den allraskönaste dans. En major Pauli, en major Klingsporre, en grefve Leijonstedt med flere stockholmskavaljerer voro äfven tillstädes. Öfverståthållaren med sin friherrinna voro äfven där. Vi dansade på denna assembléen ganska litet menuetter, utan i dess ställe mest kontradanser, och som det för advents skull var den sista assembléen med dans, så höllo vi i till kl. öfver 10.
2 december.
Steg jag Gudi lof rätt välmående upp efter gårdagsdansen. Min magister kom på sin timme till mig, och lektionerna fortsattes efter vanligheten. Kl. 11 gick jag upp på stallet. Som spectatörer hade redan infunnit sig majorerna Klingsporre och Pauli, en kapten Stålhammar, grefve Leijonstedt, baron Friesendorff och några flera herrar För deras skull gaf gubben en präktig lektion åt oss som då redo, nämligen Trollen, Palén, jag och Sparren. Efter dess slut berömde han oss mot vanligheten mycket. Sedan vi följt gubben först till andra stallet och så hem till sig, gingo vi ned från exercitiegården och det med största précaution, emedan det på grund af den starka frosten öfver allt var ganska halt. Jag kom dock lyckligt hem till matdags. Sedan vi hade ätit, satte jag mig
