Sida:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu/124

värd att nämnas, vill jag dock anföra honom, såsom bevis på den vidsträckta myndighet och auktoritet, en sådan där läsmask tillgriper sig. Saken var den, att lilla Palén, en liten gosse å 7 à 8 år, höll på att rasa litet med Cederstedt, och därunder kom att blifva litet knuffad mot dörren, som stod på glänt, så att den slog igen. Vid detta buller kom Cederstedts informator, magister docens Lindblom med en myndig ifver utklifvande, och grep först sin vackra fågel till discipel vid håret och ledde in honom i det inre rummet, och kom sedan som en akademisk furie ut mot äldste Palén, som till det lilla bullret var alldeles oskyldig, och utan att först examinera, om han gjort något oväsende, burdus knäfvar till honom, så att han föll ikull. Jag, som af hela denna scenen varit en tyst åskådare, kunde nu intet längre lida hans oförskämdhet utan gick till honom och berättade Paléns oskuld. Som han det oaktadt for ut emot honom i en hop ovett, och utan att taga hänsyn till hvad jag som bevis på hans oskuld sade, så omtalade jag för Lindblom med några korta ord, först att han hade gjort Palén orätt och sedan att han hade varit nog ohöflig att hvarken fästa avseende vid min närvaro eller vid hvad jag sagt för Palén, hvarföre jag försäkrade honom, att jag ej ofta skulle inkommodera hans rum. Han började väl förklara, att han alldeles ej sagt något, som rörde mig o. s. v., men jag gick utan att afhöra hans tal mina färde. När jag kom ut, kunde jag dock ej annat än hjärtligen skratta åt hela saken. Under aftonmåltiden hos Poraths fick jag höra den beklagliga nyheten, att en af mina goda vänner och bekanta löjtnanten Gustaf Taube, tillika med en präst