ett till min bror. Kl. mot 7 slutade jag min post, och då kom unga Stierneld och bad mig äntligen följa med till Consistorium Academicum för att med min magister Lundströms bistånd få se matrikeln öfver studenterna. Som det var konsistoriesammanträde, måste vi till någon annan dag uppskjuta ärendet. Vi besökte sedan en magister Nordin, som är Amanuensis Bibliothecæ och tillika känd för sina stora samlingar af manuskripter. Han visade oss några af de allra raraste, i synnerhet kungl. personers handbref och bland andra ett ganska nätt och väl affattadt från Maria Leczinski i Frankrike till vår drottning Ulrika Eleonora den yngre. Vi kommo oss så in i manuskripterna, att vi glömde mattiden och gingo för den skull till det Ekermanska spiskvarteret, där vi åto en liten måltid och gingo så hvar och en hem till sitt.
8 december.
Mådde jag väl något bättre, men var dock ej alldeles bra i mitt hufvud, icke dess mindre klädde jag mig strax och som jag fick höra att stallmästaren ännu ej var frisk utan sängliggande, brydde jag mig ej om att gå upp och rida, utan gick i stället strax jag blef klädd upp i consistorium, där baron Oxenstierna stod sin kansliexamen och grefve Bonde sin commerciorumexamen. Oxenstierna examinerades först af profr. Sleincour, sedan af Georgii, så af Ihre och sist af professor Ekerman, som radoterade af ålder, mängde in en hop barnsliga frågor, etc. så att hela auditoriet, som var ganska talrikt, skrattade helt högt åt gubbens examinering. I öfrigt stod Oxenstierna sin examen med det utmärktaste beröm och heder.
