som varit i Stockholm, ett litet paket från archiatern Heidenstam med hans elexir uti. Sedan jag med ett par mynt regalerat ambassadören, gick jag upp på stallet och red för stallmästaren, som själf höll kordonen. Sedan vi hade ridit, uppehöll oss gubben en lång stund med en gammal historia om hur tsar Peter I hade pryglat en af sina magnater etc. Ifrån stallet gick jag hem och åt och från bordet upp i mina rum, där lektionerna efter vanligheten fortsattes. Emot aftonen kom doktor Svedelius till mig, då vi sutto en lång stund och pratade om min sjukdom etc. Han sade, att jag ej skulle lefva öfver Saxons trettio år. Utom det att doktorers ord ej alltid äro så synnerligen att tro på skulle det ej bekymra mig, ty sker det blott i en salig stund, så har jag alltid lefvat länge nog.
14 december.
Skedde lektionerna efter vanligheten till kl. 11, då jag, i stället för att gå upp och rida gick i kyrkan och besåg rektorsombytet, som med en akademisk och pedantisk solennité skedde i domkyrkan. Den hittills varande rektor magnificus Pehr Clevberg afträdde rektoratet till professor Sidrén och öfverlämnade till honom med en latinsk oration alla insignia academica, nämligen akademiens konstitutioner, nycklarna af silfver och guld som betyda makten att disponera akademiens skatter, sigillet samt det stora album studiosorum, hvari de härefter blifvande studenterna skola inskrifvas. Allt detta skedde under en tämligen vacker musik af pukor och trumpeter, i en med röd sammet öfverklädd katheder, som var uppsatt i koret framför altaret, hvarvid båda cursorerna i sin dräkt med kåpor och spiror
