tog afsked af Rosenstein. Jag hade eljest i dag en ganska stor hop afskedsvisiter, både af vestmanlänningar och andra mina connaissanser.
23 december.
Ehuru det var ganska knappt med snö, beslöt jag mig dock för att använda släde. Alla människor afrådde mig, men jag visste, att om jag toge vagn, skulle jag ändå sedan tillbaka till Upsala nödgas taga släda och lämna vagnen efter mig. Sedan jag tagit afsked af mademoiselle Porath och alla hennes matgäster, begaf jag mig af kl. 10 f. m. i ganska kallt väder. En half mil från Upsala räckte föret något så när, men sedan släpade det mest i sanden, så att jag ej förrän kl. 1 på middagen ankom till Säfja, som ej ligger mer än ¾ väg från Upsala. Där gjorde jag min middag af den matsäck, min värdinna hade skickat med, men hade säkert äfven fått äta kvällsvard där, ty allt hållet var utgånget, så framt ej en bonde, som skjutsat dit, godvilligt påtagit sig att skjutsa mig till Tunalund, N. B., dock mot betingad dubbelskjuts, hvilken jag gärna gaf, för att slippa att passera natten här. Gästgifvaren och gästgifverskan, som förr hade tjänt hos min farbror på Cathrinedal, öfverhopade mig med välmening, när de fingo höra mitt namn, och ibland annat visade de min skjutsbonde en väg öfver en sjö, som ehuru den ginade 1 mil dock ej behagade mig, i anseende till den lilla frost, som varit, men när de sade mig, att man på annat sätt ej kunde hjälpa sig med släde, nödgades jag gå med på förslaget och afreste kl. ½ 3 e. m. Sedan jag kört öfver en hop ängar, kommo
