vi änteligen till den omtalta sjön, som var på ena sidan af en å kringskuren. Isen var ej mera stark än han behöfde vara, ty för hvart steg hästen tog, slog det stjärnor och brakade i isen, men dock gick det Gudi lof väl öfver, så att jag kl. ¼ till 6 lyckligen kom till Tunaland, som var sista gästgifvaregården. Jag ville också därifrån taga släda; men hållkarlen och alla försäkrade mig, att det var omöjligt, jag måste därföre låta mig nöja och låna en gammal rankig chaise, som gästgifvaren tillböd mig och med hvilken jag också lyckligen anlände till Cathrinedal, kl. ½ 7. Jag trodde helt visst, att jag skulle finna min farbror där före mig, men fick af min tant veta, att han ej var att vänta, förrän efter midnatt. Vi sutto därför uppe för att afbida hans ankomst och hans julfrämmande, f. d. kammarherren baron Herman Wrangel, med dess fru, en född Rosen, samt tvenne små döttrar. Jag hade hunnit så väl undan, att just som jag tog landsvägen åt Cathrinedal, kom hela kungssviten körandes, som tillika med hela hofvet for till Ekholmsund, för att passera julen. Kl. litet öfver 12 ankom äntligen min farbror, med dess förenämnda sällskap, då vi strax satte oss att äta. Efter slutad måltid gick hvar och en för att hvila ut efter resan.
24 december.
Sof jag ut ända till kl. mot 11, då jag steg upp och klädde mig. Kl. 12 kom min farbror upp och klädde sig och lämnade mig då ett ganska kärkommet bref från min kära mor, som försäkrade mig om dess välmåga och hvilket jag strax satte mig att besvara.
