den tillfredsställelsen att kunna slå ihop min post. Annars var ingen förändring i lefnadssättet, utan lika orklöst och lättjefullt passerades den dagen som de andra med äta, dricka, spela och sofva. Det vore visst ett litet helvete på jorden, om en människa skulle vara bunden vid en sådan lefnad all sin lifstid; åtminstone tror jag, att det förnämsta nöje, man här i världen kan hafva, är att ständigt och nyttigt vara ockuperad.
31 december.
På förmiddagen skref jag för min farbror till hans excellence Ribbing till Ekholmsund, dit han skickade 6 st. buteljer hemgjordt, gammalt och mycket välsmakande körsbärsvin present till konungen — och hvarföre han erhöllt den nådigaste tacksägelse. Det budet, som var till Ekholmsund, berättade för oss, att den odödlige store general Sprengtporten dagen förut dit från sin finska resa ankommit. Således befanns min gissning vara ganska sann, då ryktet spriddes ut om hans oförmodade död. Strax vi hade ätit blefvo alla samteligen genom ett bud från Nyborg, som kapten Drufva äger och som endast ligger ½ mil från Cathrinedal, ditbjudne till andra dagen på en stor kollation. Emellertid sattes spelborden efter vanligheten, men pour la rarité du fête slöts partiet till matdags. Strax efter måltiden föll det gubben in, att vi skulle dansa ut det gamla året. Han lät därför kalla ned sin kusk, som spelte på fiol, och började själf den lilla balen, hvarmed vi fortforo ända till kl. öfver 12. Kl. 1 önskade jag nyår åt samteliga herrskapet, och sedan de komplimangerna blifvit hos och af alla aflagde, ville
