Ja, den människa är lycklig, som rätt kan effektuera det och taga allt detta som ett lån, såsom det verkeligen är; den kan med samvetslugn lefva och dö med fröjd, som är den rätta lycksaligheten, hvarefter alla människor böra fika. Ett sådant ämne skulle för en mera tänkande kunna gifva tillfälle till reflektioner utan ända, som alla ändå till slut stanna vid den källan, hvarifrån människors enda lycksalighet från början till slut härflyter, och hvilka aldrig nog och med tillräcklig vördnad och förundran af oss människor kunna betraktas, för all den mångfaldiga nåd, hvarmed det Högsta och Goda Väsendet oss år från år öfverhopar. Ja, lofvadt vare därföre i allan evighet Den Stora Guden, som för oss från början så nådigt sörjt, hvars nåd för oss är utan ände, och som gifvit oss den sal. förhoppningen, att i en glad evighet få glömma allt hvad bittert vi än försökt eller framdeles försöka skola, och där byta allt vårt elände i en glädje, som intet öra hört, intet öga sett och i ingen människas hjärta kommet är; hvaraf Gud oss nådel. delaktige göre, för Sin Sons vår Frälsares skull; Amen!!!
