m. fl. Med mycken belåtenhet berättar sonen om hur det då gick till och om uppfyllandet av de konventionella förpliktelser, som umgängeslivet medförde. Med alldeles särskild tillfredsställelse omtalar han, hur han och modern gjorde visiter och foro omkring i riksrådinnans praktfulla galavagn — denna vagn med det Gyllenstiernska vapnet, som han skulle använda även sedan modern gått hädan och som skulle ådraga honom åtlöje för den sålunda alltför tydligt ådagalagda högfärden över den förnäma mödernehärstamningen.
Denna högfärd framlyser ofta i almanacksanteckningarna, liksom förut i dagboken från Uppsalatiden, men därjämte må rättvisligen erkännas, att han mångenstädes på ett mycket vackert och tilltalande sätt talar om sin varma tillgivenhet och kärlek till modern, alldeles oavsedt att hon var en född Gyllenstierna.
Bland personer, med vilka Reuterholm sammanträffade under vårmånaderna 1775, stannar intresset särskildt vid C. C. Gjörwell, den bekante assessorn, publicisten och bokhandlaren. Han ägnar honom ett ganska långt omnämnande, som slutar med ett uttalande av tillfredsställelse över att riktigt ha stukat till honom. De träffades en gång på operan, och Reuterholm passade på tillfället att ge Gjörwell en ordentlig uppsträckning därför att denne i någon av sina tidningar yttrat sig ofördelaktigt om Reuterholms far, riksrådet, efter dennes död. Gjörwell skall då med stor ödmjukhet ha bedt om ursäkt och lovat att taga tillbaka vad han skrivit. »För mig var det», tillägger Reuterholm, »den största satisfaction i världen, att han tillstod och afbad sina fel. Och för publiken är det äfven allt, som kan begäras, när densamme mannen, som varit oförskämd och bjudit
