är i samband med meddelandet om en promenad till kyrkan, där den lilla flickan gjorde en kullerbytta, som högeligen förskräckte hennes moder, men avlöpte utan menliga följder. Reuterholm blev »faseligen altererad» för grevinnans skull, men tycks ej ha fäst något avseende vid Magdalenas missöde. Detta var ju också en bagatell, som han utan vidare kunde inviga åt glömskan; men värre är det att han, några lustrer senare, då han från skam och vanära kunnat rädda Magdalena Rudenschiöld, hade totalt förgätit den vänlighet, han åtnjöt av hennes föräldrar, och den intima förbindelsen med »min Thure».
Den 3 augusti avreste familjen Reuterholm till Finland och anlände den 15 till Pickala. Där och på Svidja tillbragtes höstmånaderna i lugn och ro, och den 25 november begav sig Gustaf Adolf, som erhållit ett års permission, efter det »allra ömmaste afskedstagande» av mor och bror »på en lång och äfventyrlig resa, först till Ryssland». I almanacksanteckningarna för december finnas några kortfattade meddelanden om hur han första dagen i månaden i sällskap med en baron Düben — dåvarande ceremonimästaren, sedermera hovmarskalken Henrik Jakob von D. — lyckligen anlände till S:t Petersburg, hur han den 8 hade nåden bli presenterad för kejsarinnan Catharina, hur han var på courer, på middag hos svenske ministern baron von Nolcken, på hovmarknad o. s. v. och hur han mot slutet av månaden fick ett svårt anfall av diarré, orsakad av Nevavattnet, »som för alla utlänningar brukar vara funeste».
Även under den fortsatta vistelsen i Petersburg förde Reuterholm dagbok. Jämte en mängd meddelanden
