han genomgått Västerås gymnasium och tillbragt ett par år som student i Uppsala, ingick han på den civila ämbetsmannabanan och användes som kommissionssekreterare vid flera av de svenska beskickningarna i utlandet. Sålunda var han med på greve Carl Bondes ambassad till England 1698 och tjänstgjorde vid ambassaderna i Holland, Hannover och Polen o. s. v. År 1706 blev han hovsekreterare, följande år sekreterare i krigskollegium och året därpå såsom förut nämnts, upphöjd i adligt stånd. År 1715 1715 utnämndes han till krigsråd och 1719 till direktör för Vadstena krigsmanshus, i vilken befattning han inlade stora förtjänster. Så följde 1732 utnämning till landshövding i Stora Kopparbergs län, 1735 upphöjelse i friherrligt stånd och 1739 förflyttning till landshövding över Nerike och Värmland. Från denna befattning erhöll han avsked år 1756 och samma år bortrycktes han av döden.
De nu anförda befordringarna och utmärkelserna bära vittne om, att Nils Esbjörnsson Reuterholm var en framstående och dugande ämbetsman. Han åtnjöt också stort anseende och intog en framskjuten plats bland de många bemärkta män, som under frihetstiden nitiskt och framgångsrikt verkade ej blott inom det praktiska och ekonomiska livets intressesfär utan även i kulturens och den andliga odlingens tjänst. Han var således en av dem som efter Vetenskapsakademiens stiftande år 1739 kallades till medlem av detta för sin gagnande verksamhet snart mycket uppmärksammade samfund, och han var en litterärt bildad och intresserad man, som hopbragte ansenliga samlingar av böcker och handskrifter. För övrigt har hans minne särskildt gått till eftervärlden för det stora intresse och den välvilja, han visade Carl von Linné under
