Sida:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu/26

kring sex mil från Helsingfors belägna Svidja eller Svedja, såsom namnet skrevs i äldre tider, är en gammal gård med intressant och minnesrik historia. Som den förste med säkerhet kände ägaren nämnes väpnaren Björn Ragvaldsson, vilken tillhörde ätten Stiernkors och var häradshövding i östra Nyland åren 1441—1477. Hans dotter Ingeborg var gift med riksrådet, ståthållaren på Åbo slott och häradshövdingen i Wemo härad Joakim Henriksson Fleming. Dessa makars son, riksrådet Erik Fleming ärvde Svidja, som han vid sitt gifte med Hebla Siggesdotter Sparre gav åt henne i morgongåva. Efter Erik Flemings död 1548 skrev sig hans son riksmarsken friherre Claës Fleming till Wik — den ryktbare »Svidje-Claës», Sigismunds trogne anhängare och hertig Carls kraftfulle och tappre motståndare — till gården. Det är troligt, att han, då han år 1573 ingick äktenskap med Ebba Gustafsdotter Stenbock, gav henne densamma i morgongåva. Efter mannens död plägade hon nämligen skriva sig »fru till Svidja». Även hennes son Johan, som vid faderns frånfälle 1597 var den ende kvarlevande av makarnas tre söner, kallade sig »arfherre till Svidja». Han fick dock ej länge stanna i besittningen av gården, ty år 1599 blev han vid tjuguett års ålder på Åbo torg avrättad på hertig Carls befallning — ett av de värsta blodsdåd som belastar den hårdhändte hertigens minne. Svidja tillföll därefter den äldre av Johan Flemings tvenne systrar Catharina, som ännu var ogift men sedermera ingick äktenskap med sin frände friherre Erik Claësson Bielke. Denne som tillhörde Sigismunds parti, hade under fejderna mellan detta och hertigen flyktat till Polen, men återkom till Finland 1615 och blev då i Viborg på Gustaf II Adolfs