Nils Esbjörnsson Reuterholm, som dock snart torde ha försålt dem. I alla händelser blev i början av 1730-talet generalen, sedermera fältmarskalken, friherre Carl Henrik Wrangel af Adinal deras ägare. Det var av honom, som Esbjörn Christian Reuterholm år 1753 köpte dem. Om Svidjas senare ägare och öden i nyare tid skola några meddelanden lämnas här nedan.
Vid tidpunkten för förvärvet av Svidja hade Esbjörn Christian Reuterholm tydligen beslutit sig för att lämna både statslivet och hovet, där han befordrats till hovmarskalk, samt draga sig tillbaka från världen och i den finska landsbygdens lugn ägna sig åt lantbruk, vidsträckta strövtåg i skog och mark, samlande av böcker och handskrifter och litterära sysselsättningar. I nära sju år stannade han nämligen oavbrutet på Svidja, som också ägde många förutsättningar för att skänka sina invånare trevnad och att ej känna tidens långsamma gång. Jämte jordbruket, varåt Reuterholm med stort intresse liksom på Tunbyholm ägnade sig, fick han omsorgen att sätta gårdens byggnader i stånd. Den gamla intressanta, av riksrådet Erik Fleming år 1538 av sten uppförda, i våra dagar av nuvarande ägaren, friherre August Wrede restaurerade men under frihetskriget år 1918 av rödgardister och ryska bolsjeviker illa åtgångna borgen eller slottet, var då Reuterholm tog emot godset mycket förfallen. Han torde därför ha tagit sin bostad i det tvåvåningshus, som (sannolikt av trä) i början av 1700-talet hade uppförts av översten, friherre Rehbinder. Detta hus nedbrann emellertid den 28 oktober 1758, varför Reuterholm beslöt sig för att restaurera den gamla Flemingska borgen. Efter restaureringen bebodde familjen den
