övre våningen, där rummen kallades efter dekoreringen, »gyllene rummet» o. S. V. Ett rum hade frimurarstjärnan som takdekoration. Byggnadens yttertak var särskildt märkvärdigt. Täckningen utgjordes nämligen av s. k. »Eisen-Schlacke» eller masugnsslagg, och än i dag träffas i slottets grannskap kringspridda gröna slaggbitar av detta vackra tak, som slopades, då ett nytt pålades. På gården fanns för övrigt en tvåvånings flygelbyggnad av trä för betjäningen, ett rödmåladt hönshus i två våningar, ett brygghus vid den nedanför gården belägna dammen, ett par kvarnar vid den genom ägorna flytande ån, samt stall och ladugård o. s. v. Invid gården låg en trädgård med blomster- och kryddväxter, stickelbärs- och vinbärsbuskar, som väl var föremål för friherrinnan Reuterholms särskilda omvårdnad; men denna sträckte sig även till nyodlingar på godset och till anläggandet av nya torp, som fingo namnen Gyllenlund, Gyllendal o. s. v. Huruvida Reuterholm var jägare, framgår ej av biografierna, men det är ju möjligt, att han, då han till omväxling med sina lärda sysselsättningar strövade omkring på ägorna, hade bössan med sig och förde hem vildt till hushållet. I skogarna var det särskildt rik tillgång på tjäder.
Trots herrens till Svidja benägenhet för enstöringsliv kan man ej betvivla, att gästfrihet enligt tidens sed och i de gamla formerna utövades på gården, som säkerligen under längre eller kortare tider besöktes av herrskapets anhöriga och fränder. För övrigt erbjöds umgänge och sällskapsliv från och på traktens övriga herrgårdar, såsom Pickala, där fröken Dygdig Reuterholm residerade, Sjundby, som ägdes och beboddes av överstelöjtnanten Otto Mauritz Krebs och hans maka
