Helena Adlercreutz, det vackra Hisingerska Fagervik, det Armfeltska Laxpojo o. s. v. Ibland inträffade också särskilda anledningar till gästabud, såsom den 10 juli 1756, då makarna Reuterholms yngste son Gustaf Adolf döptes. Tre dagar förut hade gossen kommit till världen, men enligt tidens sed sölade man ej med dopet. Det gällde ju att snarast möjligt undandraga den nyfödde djävulens makt. Som faddrar fungerade några av ortens honoratiores och föräldrarnas förnäma anhöriga och vänner, nämligen generalen och serafimerriddaren, sedermera fältmarskalken friherre Gotthard Wilhelm Marcks von Würtemberg, den gamle karolinen, generallöjtnanten friherre Lars Åkerhielm, överstelöjtnant Krebs, majorerna friherre Herman Fleming och Taube, friherrinnorna Elisabeth och Catharina Charlotta Gyllenstierna och Elsa Maria Leijonhufvud samt fröken Hedvig Armfelt. Dopet förrättades på Svidja av kyrkoherden i Sjundeå Israel Hartman, och det är ju mycket sannolikt, att detsamma följdes av gästabud med skålar för den lille nyföddes framtida lycka och välgång.
Om sitt inträde i jordelivet har Gustaf Adolf Reuterholm i sin självbiografi meddelat, att det skedde »klockan mellan 2 och 3 på morgonen, just i det ögonblick, då solen kastade sina första strålar öfver horizonten», ävensom att »Auguren» för hans födsel också i andra avseenden var »ganska lycklig», nämligen under »Lejonets tecken». Han berättar vidare, »att hans moder sade sig i den stunden hafva haft säkra tecken på att hans lefnad skulle blifva lycklig, fastän uppfylld med svårigheter under oroliga tider, hvaröfver han dock skulle segra med den Högstes bistånd». Dessa anteckningar nedskrevos mot slutet av 1790-talet, då Gustaf Adolf
