ibland spöken och troll, ty liksom på andra gamla herresäten spökade det naturligtvis vildt på Svidja, kan man ej undra över, att han med tiden blev överspänd och underlig.
Mot slutet av 1750-talet inträffade en förändring i Svidja-herrskapets tillvaro. Genom den förut omtalade eldsvådan 1758 förstördes de rika samlingar av böcker och handskrifter, som Esbjörn Christian Reuterholm hopbragt. Förmodligen var denna förlust en av anledningarna till att han åter bosatte sig i Stockholm, men det är även troligt, att missnöje med de rådande politiska förhållandena, ävensom pliktkänsla och kanske ärelystnad, förmådde honom att lämna sitt tillbakadragna liv samt ånyo befatta sig med allmänna angelägenheter. Allt nog, år 1759 uppträdde han åter i Stockholm samt kastade sig in i de politiska striderna och blev en nitisk och ivrig medlem av mösspartiet. Vid 1760 års riksdag gjorde han sig så gällande inom dettas led, att han insattes i sekreta deputationen, och vid riksdagen 1765–66, då han var ledamot av sekreta utskottet, var han en av dem, som strängast gick till rätta med hattarna och deras lättsinniga både yttre och inre politik. Härför belönades han av det segrande partiet med utnämning till riksråd. Som medlem av rådskammaren gjorde han sig bemärkt för självständighet och en viss fördragsamhet, men även för envishet och rätthaveri och var en av dem, som föranledde konung Adolf Fredriks tronavsägelse 1768. När sedan hattarna vid 1769 års riksdag åter kommo till makten, blev Reuterholm avsatt från sitt ämbete, men återfick detsamma, sedan vinden åter vändt sig, i oktober 1771, för att slutligen vid Gustaf III:s stats-
