välvning i augusti 1772 bli definitivt avskedad. Detta försiggick eller inleddes med för Reuterholm synnerligen obehagliga och i avseende på sina följder tragiska omständigheter. På sommaren 1772 befann han sig hemma på Svidja, och J. M. Sprengtporten, ledaren av statsvälvningen i Finland, fruktade väl, att han skulle uppträda emot och med sitt anseende och inflytande kanske omintetgöra företaget. Sprengtporten lät därför fänriken Michael Cosswa (den sedermera så ryktbare Anckarsvärd) locka Reuterholm ombord på sin jakt och föra honom som fånge till Sveaborg. Enligt hans fienders och motståndares utsago skall han där ha blivit väl behandlad, men enligt andra uppgifter hölls han fängslad i ett fuktigt och osundt rum och ådrog sig därigenom den sjukdom, som sedan han blivit frigiven fortfor och medförde hans den 20 januari 1773 inträffade frånfälle.
Den senare åsikten eller att hans bortgång skulle ha vållats av behandlingen i fängelset delades av hans söner och särskildt av den nu sjuttonårige Gustaf Adolf, som till och med tillskrev Gustaf III andel däri och på grund härav fattade ett bittert hat mot konungen. Flera uttalanden härom träffas i hans dagboksanteckningar, liksom även om hans förtrytelse över statsvälvningen. Såväl det ena som det andra väcker ju ogillande på grund av omdömenas orättvisa och överdrift, men uttalandena äro förklarliga genom den varma kärlek och beundran, som den unge mannen hyste för fadern, och den djupa sorgen över hans bortgång. För övrigt bör man erinra sig, att Gustaf Adolf Reuterholm var uppfostrad i tro på frihetstidens statsskicks ofelbarhet, särskildt under mösspartiets ledning,
