då det åter uppklarnade, promenerade till ett litet hemman, Högben kalladt, som sekreteraren Sture sig tillhandlat och som ligger allenast en liten bit från landsvägen, annars ganska väl situeradt, hvarest vi drucko kaffe, och sedan åter förfogade oss från Mjölbollstad till Björkby, samt därifrån till Svenskby. Men innan vi ditkommo, hände oss den malheuren att våra hästar, som redan länge varit på håll, tröttnade, hvarföre vi kl. 10 om aftonen ungefärligen foro in vid ett helt nära landsvägen beläget hemman, där vi af vår reseprovision superade. Emellertid blefvo hästarna styrkta med litet hö till förtäring. Hvarefter vi sedan åter intogo vagnen och ankommo lyckligen kl. ½ 12 till gästgifvaregården, där vi ända tills kl. 3 andra morgonen måste vänta på hästar, emedan all skjutsen var borttagen dagen förut af resande till Åbo marknad. Emellertid njöto vi i vagnarna en sådan hvila, som man kunde hafva på resor; dock tyckte de flesta reskamraterna, att det var att korsfästa sitt kött att resa natten med.
14 september.
Om morgonen kl. 3 fingo vi äntligen efter långt betänkande hästar, då vi ock straxt därifrån afreste, samt ankommo till nästa ombytet därifrån, Harla kalladt, kl. 5 om morgonen. Där måste vi alltså vänta till kl. 8, då vi fingo fyra sådana krakar, som inte orkade längre än ½ mil, då de i en svår backe stannade, och måste vi där uppehålla oss öfver 2 timmar. Sedan vi med några hjälpsamma människors bistånd, omsider hunnit uppför den hinderliga sandbacken, avancerade vi knappt fot för fot den öfriga vägen till gästgifvare-
