19 september.
Befann jag mig, Gudilof, så väl att jag kunde kläda mig, men för min inkommoda sjukdom måste jag blifva hemma, då mina reskamrater gingo i kyrkan för att bevista gudstjänsten, den jag fick hålla för mig själf. Motvinden kontinuerade ännu utan apparence till ändring. Sedan vi hemma dinérat, hade vi besök af professor Gadd. Han deducerade både härligen och vidlyftigt lycksaligheten af den skedda förändringen, hvilken langage så mycket mindre bör undras öfver, som han är riddare af den högt utmärkta Wasaorden. I dag afgick äfvenväl med posten, ett bref till min Fru Mor, som jag i går under min sjukdom på sängen skref om vår resa. Emot aftonen kom den obligeanta assessor Pomell till oss och obligerade oss att komma till sig till aftonmåltid, hvarest vi blefvo efter vanligheten mycket höfligt och väl acceuillerade. Som det nu begynte lugna och vinden tycktes blifva ostadig, spådde vi oss vind, och beslöto i det fallet att resa andra morgon bittida, hvarför vi togo afsked hos assessorn och frun och begåfvo oss hem i vårt kvarter.
20 september.
Först om morgonen var det nästan alldeles lugnt, men fram på dagen började det något blåsa upp. Vinden var väl nog för knapp för oss, men så kunde vi i anseende till den lilla blåsten hjälpa oss fram med roende, hvarföre vi resolverade, att så fort som möjligt anträda resan, hälst som folket, som skulle överföra oss till Åland voro ledsna öfver det långa uppehållet. Dessutom började folk anmäla sig som passagerare, att följa med på vår båt, hvilket alltid
