hade vind, utan måste bruka granårorna, så tyckte vi, att det ej var skäl att påskynda färden, utan gjorde ett uppehåll vid slottet för att få se detta. Det ligger på en ganska vacker grön betesplats, ungefär ½ fjärdingsväg från staden. Nedanföre är sjön, hvari synes flera med löfträd bevuxna holmar. Kring själfva slottet äro riktiga vallar och bröstvärn, som dock numera tillika med hela byggnaden få förfalla.
De flesta fönsterna äro utslagna och rummen alldeles obrukliga, utom kyrkan och några i nedra våningen i ena flygeln, som brukas till magasin. Vaktmästaren har en liten byggning af trä för sin räkning. Kråkor och kajor husera i de gamla rummen, som dock med dräglig depence skulle kunna repareras. I kyrkan hålles hvar söndag gudstjänst för slottsfolket och arrestanterna, som bo i källarna. Kyrkan är ett långt smalt rum, utan några prydnader, med 2:ne rader bänkar. Öfverhetsbänkarna äro från konung Carl den XII:s tid. Altartaflan är nu i senare tider ditsatt, den föreställer Nattvarden; men där bredvid hänger ett bröststycke af vår Frälsare, hudflängd och törnekrönt, som bör räknas för ett mästerstycke, skada att det skall sitta på ett sådant ställe, där intet värde sättes på en så dyrbar och fullkomlig målning. En vacker och ljus sacristia är här, hvari står en liten kur, som grefvinnan Christina Stenbock haft åt sin präst till predikostol, med hennes namn påskrifvet. Trappan upp till kyrkan är ännu ganska bra och bruklig. Rummet, där konung Eric XIV suttit fången, är en liten kammare på östra sidan, där golfvet mest är afnött, af hans ständiga gående. Rummet för hans klocka synes än, men gallren och fönstren äro nu ut-
