tagna; det är inbyggt inom en yttermur, som med skotthål för karbiner och musköter är försedd. Härtig Johan hade sitt furstliga säte på östra sidan, lika conditioneradt. Vid ena uppgången vistes oss en sten i muren, hvarpå nio hjärtan voro uthuggna. Där på stället sades en människa vara lefvande inmurad, som slagit nio personer ihjäl. Rummen äro här eljest så förfallna, att när vi gingo på golfven, så brakade och gungade de; på sina ställen voro ock trapporna utnötta. Det är dock skada, att ett dylikt forntidens minnesmärke skall så få förfalla, utan någon hjälp. Sedan vi besett detta, gingo vi åter i vår båt och nyttjade igen granseglena, så att vi kommo upp i vinden och seglade med knappt vindväder öfver en tämligen stor fjärd, då vi kommo till ett litet sund, hvarigenom vi åter måste ro oss upp, och fingo så återigen sätta upp segel. Det regnade väl något, men hade dock god blåst med sig, så att vi klockan vid pass 8 kommo till Nådendal, 6 fjärdingsväg från Åbo, där vi äntligen fingo kvarter hos en af den högt ansenlige stadens rådmän. Denna staden är väl af de allra uslaste i riket; består mäst af fiskarekojor och väderkvarnar. Invånarne föda sig med strumpstickning, som är deras mesta trafik, hvaraf många tusende par årligen utskeppas. Eljest är den staden, som en liten bondeby, med orena och smala gångar, i stället för gator. Vi tänkte få rum på gästgifvaregården, men råkade där en hop fullt folk, som nödgade oss att åter söka oss om, då vi änteligen hos den ofvannämnda rådmannen fingo krypa in i en stuga, som han dessemellan nyttjade till visthus. Vi superade här af vår matsäck, och lade oss sedan i en där för
Sida:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu/57
Den här sidan har korrekturlästs