Sida:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu/61

Den här sidan har korrekturlästs

Sådan är nu historien; dock kan härtill väl läggas: Si credere fas est. Sedan jag besett alla dessa gamla forntidens minnesmärken, stego vi ombord och började att efter vanligheten med granseglen hjälpa oss fram. Men som vädret var oss starkt emot, kommo vi endast ett par mil från Nådendal, till ett rusthåll, som var ganska snyggt och väl byggdt. En student, Granbom kallad, hade uppbyggt och inredt husen, som voro rätt bra, men ägorna hade därpå ej profiterat, utan i dess ställe saknat hans omsorg. Vi fingo där en god kammare, och mådde rätt väl af vår matsäck. roade oss med ett parti l'hombre tills på kvällen, och lade oss sedan att sofva, för att om morgonen kunna åter anträda resan.

22 september.

I god tid gåfvo vi oss ut, i ett ganska behageligt väder. Sjön var helt lugn, och som vi ej hade någon svår sjö att arbeta med, hjälpte vi oss med roende tämligen fort. Emot middagen började det något att blåsa, och ehuru vinden för oss var ganska knapp, präjade vi den dock i görligaste måtto, men middagstiden eller något därefter började det att växa upp just en fullkomlig storm, hvilken dock ej strax stäckte vår resa utan fortsattes den det oaktadt tills vi kommo till en stor fjärd, Lälä kallad, hela 5 mil lång, och som vädret var onaturligt starkt, vinden knapp, och mörkret snart kunde öfverraska en, beslöto våra sjömän att lägga i land vid en holme, hvarest var en täml. logeable bondby. En af mina reskamrater och några andra opponerade sig väl något häremot, men så blef det dock därvid, och vi gingo strax upp till