byn. Folket var här, som ålänningar gärna pläga vara, suffisenta och dyra. Vi superade af vår matsäck och lade oss sedan, men sömnen hade svårt att infinna sig på grund af det grufliga stormandet, som varade och tilltog hela natten.
23 september.
Ehuru blåsten ej hade lagt sig, voro vi dock för otåliga att vänta, hvarföre vi om morgonen i god tid gåfvo oss ut, men kommo ej fullt en kvarts mil från nattkvarteret, förrän vi för den starka stormens skull måste lägga till vid en liten obebodd holme. Vårt folk roade sig här med att plocka nötter, och vi afbidade med tålamod att blåsten skulle stanna av, för att åter kunna gifva oss ut. Men när vi ända till middagen förgäfves väntat härpå, nödgade vi folket att arbeta och sträfva sig öfver till andra landet, där de visste en by vara belägen omkring ½ mil från sjön. Ehuru promenaden var något lång, valde vi den hellre än att längre under bar himmel tåla blåsten. Vi anlände också, efter en rätt lång och på grund af regnet och det fula vädret svår promenad till en stor by, Björkö, med flera åbor. En stor suffisent käring beneventerade oss och ville inrymma oss alla i ett litet och rätt osnyggt ostrum, men då hon såg att jag gick ut i byn för att välja något convenablare logi, började hon utrymma ett större rum. Som jag då redan hade tingat oss in hos en skräddare, som hade en liten nätt tapetserad kammare, transporterade vi oss med vår resekost dit, utan att fästa afseende vid hennes däröfver betygade bedröfvelse och missnöje. Vår nya värd var vid vår ankomst som bäst syssel-
