knapp vind. Vi befunno oss då på den stora fjärden Lälå, och blefvo bra hulpna af den friska kåren, så att vi kl. mot 5 lyckligen anlände till Bomarsund, där vår postillon var hemma och hvarifrån vi sedan skulle resa landvägen till hafvet på andra sidan Åland. Sedan vi debarkerat alla våra saker, beslöto vi att under natten fortsätta resan, för att dagen därpå för öfverfärden till Sverige kunna profitera af den favorabla vind, som nu blåste. Vi fingo äntl. kl. 7 hästar, och afreste från Bomarsund till Haraldsby, och vidare därifrån till Emkarby, hvarest vi dock måste passera en liten färja. Sedan därifrån till Frebbenby, och därnäst till Marsund, hvarest vi hade en färja, som förde oss en hel fjärdedels väg öfver sjön, hvarifrån vi sedan landvägen reste till Eckerön, sista gästgifvaregården, vid hafvet, dit vi lyckligen andra morgonen kl. mellan 6 och 7 anlände.
26 september.
Så snart vi voro ankomna till Eckerön, gjorde vi strax anstalt för att få båt, emedan vinden var tämligen gynnsam, ehuru hafvet mest var lugnt. Just som vi kommo fram, afreste postjakten, på hvilken en kapten v. Schantz var med. Vi fingo emellertid båt, och afreste från Eckerön kl. mot 9 om morgonen. Hafvet var väl lugnt, emedan det alls intet blåste, dock var där mycket dödsvall af de förra stormarna, som dock ej gjorde oss någon skada, emedan sjöfolket nolens volens måste ro. När vi voro utkomne några mil i hafvet, blef vinden allt knappare och knappare, och därtill infann sig ett ganska starkt sjömörker, så att besättningen par force
