ville vända om. Men vi nödgade dem att fortsätta ro, för att se hvad ändring som kunde blifva. Mot middagen klarnade himmelen åter upp, sjömörkret försvann, och vinden började att blifva litet mer gynnsam, ehuru ganska svag. Dock kom oss till hjälp en liten frisk pust midt på dagen, som skjutsade oss ett stycke på väg. Så blev det åter lugnväder, som varade ända tills vi anlände till Grisslehamn. Vi måste således hela tiden bruka årorna, men det skedde med sådan kraft, att vi hunno upp och foro förbi postjakten, som afgått ett par timmar före oss. Äntligen efter mycket sträfvande anlände vi kl. 7 om aftonen till Grisslehamn, där vi i det för kronans räkning till resandes nytta uppbyggda stenhuset blefvo logerade. En timme efter vår ankomst anlände äfven postjakten, då vårt lilla ressällskap blef förökt med kapten v. Schantz och regementsskrivaren Kolmberg. Vår matsäck hade räckt till dess vi kommo på svensk botten, men var nu slut, hvarför vi af postmästaren i Grisslehamn begärde något att äta. Det blef ganska litet och uselt men dock väl betaldt. Som vi hade rest hela förra natten, var hvilan nu både behöflig och angenäm, hvarförinnan vi dock afsände kapten v. Schantz’ ena dräng, för att för morgondagens färd beställa hästar.
27 september.
Vi hade redan druckit kaffe och voro alldeles resfärdiga kl. 5 om morgonen, men måste dock vänta på hästar ända tills kl. 7, då vi alla på en gång afreste. I början ville hästarna göra sig något galna, men blefvo de sedan så tämligen späkta. Vi hade promt för oss på alla gästgifvaregårdar hästar stå-
