vinden, som försenade fartygen från Finland, på den svenska komedien i Humlegården, som efter vanligheten var ganska absurd och burlesk. Det enda, som förtjänade ses, var de luftsprång och ekvilibrier, en nyss kommen lindansare efter pjesens slut gjorde och som voro rätt addretta. Jag satt på Second Loge, i sällskap med baron Leijonhufvud och unga Jungen, och hade så när råkat i en affär med några tjocka borgare, au derrière de nous, för det vi ville stå upp. Dock terminerade det så, att herrarna, bon gré, tillhöllo sina munnar, som var det både bästa och säkraste rådet för dem. Sedan det uppbyggliga spektaklet var slutadt, gick jag hem till mitt kvarter, hvarest jag ock superade.
7 oktober.
Var jag om förmiddagen som hastigast uppe hos baron Leijonhufvud, då vi kommo öfverens om att på aftonen följas åt på Operan. Vi gingo därför upp i hofintendentskontoret och köpte oss biljetter. Till middagen var jag uppe hos traktören Millde, och därifrån gick jag strax till unga Leijonhufvud, hvarest jag dröjde ända tills vi gingo på Operan, där vi fingo se Thetis och Pelée för andra gången ageras. Det skedde med mycken smak och ordning och varade ända från kl. 6 till kl. ½ 10. Ingen af öfverheten var på Operan, dock saknades ej spektatörer i någon loge.
8 oktober.
Den konträra vinden för finska fartygen blåste allt fortfarande, utan utsikt till vändning, hvilket för mig är så mycket mera olägligt, som alla mina saker och möbler äro på vårt fartyg, och min Upsalaresa ej kan ske förrän det anländt hit. Hos unga Trollen gjorde
