jag på förmiddagen ett litet besök, och åt till middagen hos kassören Jungs. Efter middagen var jag, tillika med en kornett Bratt, unga Jungen och några flere uppe i en loge på Bollhuset för att se repetition af balletten vid nästa Opera. Vi kommo upp genom försorg af en bekant bland de unga dansörerna, men hade så när vid utgåendet blifvit inlåsta. Repetitionen slutade kl. ½ 6, då vi alla gingo till Humlegården, där då som bäst agerades och en sådan mängd spektatörer voro samlade, att ingen mera släpptes in. Dock lyckades vi allesamman utan svårighet komma in, men i en sådan trängsel, att man knappt kunde stå. Likväl trängde jag mig riktigt fram, ända på teatern, som var så fylld med åskådare, att aktörerna knappt kunde få rum att vända sig. Alla loger voro fulla, och till och med väggarna garnerade med spektatörer. Där speltes en själfgjord usel pjes: Samtal i de dödas rike kallad, som ehuru ganska dumt komponerad, dock många procent värre utfördes, så att de usla fruntimren, där voro, både fingo rodna och blekna för deras equivoquer och grofheter. Efteråt gjorde den förenämnde equilibristen åter sina konster, och det så mycket bättre, som ock den komediens inkomst ensamt tillföll honom. Han visade en oändelig färdighet. Kröp bland annat baklänges genom alla spolarna af en stege, som stod af sig själf utan något fäste, gick på hufvudet långa stycken, hängde i en lina med fötterna och lät hufvudet luta neråt, med flere rätt artiga och adretta konster. Från Operan följdes jag och en löjtnant Leijel åt till staden, där han bjöd mig att supera med sig, på källaren Vinfatet vid Västerlånggatan, hvarefter han sedan gjorde mig en liten och kort visit.
