en liten koja. Gubben hade hos sig en hop artiga instrumenter, bland andra ett italienskt, pantalon kalladt, nästan som ett litet positiv, men i stället för pipor var där små pinnar, som slogo på strängarna. Under var en tramp, hvarmed man kunde stämma det, högt eller lågt. Äfven hade gubben ett artigt positiv, gjordt i fason af en fållbänk. Från honom gingo vi, just en passant, in hos en änkefru, kommerserådet Nordencrantz’ systerdotter, som efter hans död byggt, inredt och möblerat ett litet hus bestående af 2 rum och några små kontor, men så nätt och artigt, att det just liknade ett dockskåp; gumman var öfvermåttan höflig och syntes mycket förnöjd med sin lilla och kommoda reträtt. Därifrån begåfvo jag och Lavin oss på hemvägen åt staden, då den goda gubben kyrkoherden följde oss ända öfver varfvet. Promenaden gick lyckligt och var rätt rolig, i synnerhet som det hela dagen var ett ganska gynnande och vackert väder, och därtill med favorabel vind för den i väntan varande finska flottan. En mängd fartyg började redan komma in. Sedan jag hemkommit från Danvikspromenaden, gjorde jag visit hos baron Horn och träffade där baron Leijonhufvud, en v. Haij, en baron Armfelt med flere. Efter en stunds därvaro och disputerande med Leijonhufvud etc. samt annan rolighet begåfvo vi oss alla till staden ifrån norr, där han bodde, då hvar och en gick hem till sitt, och jag till mitt kvarter, där jag tämligen nöjd med min dag lade mig till hvila.
11 oktober.
Var jag om förmiddagen kl. 10 uppe i hofintendentskontoret och abonnerade på den första logen på
