Håkan Smulgråt speltes, och emot vanligheten tämligen bra. Efteråt visade ekvilibristen sig och sina artiga konster. Kl. 9, då komedien slutades, följdes jag och löjtnant Leijel åt till källaren Winfatet, där vi tillsammans superade, hvarefter jag begaf mig hem till hvila.
14 oktober.
Var jag af sömnlöshet på morgonen något för lat att stiga upp, men gjorde sedan en tur åt torget och därifrån upp till hof-kontoret, där jag abonnerade N:o 17 på sekond till aftonens spektakel. Jag dinerade hos kassören Jungs. Och därifrån gick jag till min farbror, hvarefter jag tillika med några goda vänner gick till min abonnerade loge på Operan, där jag för andra gången såg Acis och Galathea spelas. Vid utgången hände mig att någon af det för dörren samlade folket helt behändigt ur min rockficka praktiserade min taskbok, men till all lycka var däri ej mer än några plåtar, emedan jag nyss förut lagt i mitt schatull, min penningetaskbok, hvari förrådet var. I dess ställe hade jag tagit den andra och däri endast lagt några plåtar, som nu så där reste. Dock lär tjufven funnit sig väl bedragen i sina uträkningar, som säkert trott sig finna en mera betydlig summa. Några noter och andra papper var det enda jag däraf regretterar. Dock måste jag tillstå, att, för att hafva blifvit bestulen, kunde jag aldrig lindrigare ha sluppit undan. Par prévention skall jag låta efterspanat i Dagl. Allahanda, men jag vet förut att det ej lönar mödan. Dock kan det aldrig skada. Sedan den lilla plundringen blifvit
