fulländad, begaf jag mig hem, där jag först märkte min ringa förlust, hvarefter jag lade mig till hvila, och sof den lidna skadan oaktadt ganska roligt.
15 oktober.
Hade jag hela förmiddagen nog att syssla med min posts expedierande, gick ej heller ut, förrän just måltidstimman, då jag var bjuden att spisa middag hos min farbror, som ock kl. 1 hemkom från sitt arbete i banken. Som ersättning för min lilla i går afton lidna förlust, gaf han mig 20 plåtar och var eljest mycket graciös. Från honom gick jag hem och slutade min tämligen vidlyftiga post, hvarefter jag gjorde en liten visit hos baron Horn på Drottninggatan. Ehuru jag inte var synnerligen fallen för att gå på den svenska komedien, men några af sällskapet proponerade det, följde jag med dit och satt på premier loge, tillika med grefvinnan De la Gardie och fröknarna Rudenskiöld ovanligt förnämt folk på den komedien. Där speltes då Le malade imaginaire, med den därtill hörande promotionsakten, och ehuru öfversättningen tämligen bra följde Molières pjes, var den dock mycket burlesk på svenska. Ekvilibristen visade sina luftsprång efter pjesens slut och efter vanligheten ganska adrette. Men där inträffade en entre-akt, som sånär förvandlat komedien i en tragedi, om ej folk hade så hastigt kommit emellan. Den uppkom därigenom att en löjtnant vid amiralitetet Brenner, som alltid visat sig vara brutal och öfversittare, vid slutet af andra akten, begynte att på en öfver sekonden uppbyggd loge med käpp och fötter göra ett sådant buller som om hela logen skulle rakat öfver ända, så att
