var en just artig karl. Med några bekanta for jag i en hyrvagn, innan allt var slutat, till ett spiskvarter på Nygatan, där vi superade, hvarefter jag begaf mig hem. Vid min hemkomst fick jag veta, att den så länge väntade skutan från Finland nu änteligen var ankommen och att skepparen setat och väntat på mig hemma, för att få råka mig. Det fägnade mig, att ingen olycka varit orsaken till deras dröjsmål. Som det redan var sent, begaf jag mig trött af dagsbördans tyngd till sängs,
16 oktober.
Var jag i god tid om morgonen ute och hos skepparen på fartyget, hvarest jag besåg lasten, och emottog en oändlig packa med bref och kommissioner att uträtta. Från honom gick jag och sökte sekreteraren Kinninmundt; men som han ej var att förvänta förr än till middagen, gick jag till unga Jungen och gjorde med honom en tur i torget, oaktadt det slaskiga och regniga vädret. Därefter begaf jag mig åter till min faster och åt middag, och sedan jag om mina kommissioner hade öfverlagt med sekreteraren Kinninmundt, gick jag hem och satte mig att skrifva. Däri blef jag dock hindrad genom besök af kornetten Aminoff och unga Gripenberg. De sutto hos mig ända till kl. 9, hvarefter jag och Gripenberg följdes åt till ett spiskvarter på Nygatan.
17 oktober.
Steg jag i god tid upp, emedan jag för buller i trapporna, ej hade någon ro att sofva, och satte mig
