Kinninmundt och hjälpte honom att sluta sin finska depesch, ty skepparen var nu alldeles färdig och brådskade så mycket mera på sin afresa, som vinden blåste god. Till Kinninmundt kom äfven min brors dräng Freudvall, som nu skulle resa tillbaka och med rinnande ögon tog afsked af mig. Sedan gingo allesammans ned på fartyget, men måste för passagerarenas skull vänta till följande morgon, då de med god vind i Herrans namn afseglade. Sedan skutan var afrest, gick jag till min farbror, som var med sin post sysselsatt, men bjöd mig till middagen dagen därpå. Därefter gick jag i sällskap med Jungen till kornetten Aminoff, som mådde illa och därför nu i ett par dagar nödgats hålla sig inne. Vi voro där allenast en liten stund. Han talade bland annat om att hans far, som varit på vakt hos änkedrottningen, bland annat af henne fått höra, det en ny klädförordning nu snart skulle utkomma, däri den gamla svenska drägten, som i konung Gustaf Adolfs tid brukades, skulle å nyo öfver hela riket blifva antagen, dock med skillnad för vissa stånd. Rådspersoner och de förnämsta skola få en liten kappa öfver axeln. Allt detta skulle redan vara så visst, att förordningen vore lämnad till rådets granskning. — Det är intet underligt, om så sker, ty först och främst hafva vi icke så rika tider, att ett nytt klädförråd utan någon afsaknad af hvar och en måtte kunna anskaffas, och för det andra så följer med nya tider alltid nya seder — sat sapienti. Ifrån Aminoff gingo vi till fru Winbom i Kyrkobrinken, där vi gjorde vår aftonmåltid i nästan alla sorters bakelser.
