väg, men som vi voro flere om vagnen, nödgades jag dröja ännu en timme, då jag resolverade att coute qui coute eclipsera. Ville till den ändan gå därifrån, men kom dock öfverens med mina kamrater, att jag först helt solo åkte hem, och att de sedan skulle komma efter med samma vagn, som strax gick tillbaka igen. För entréen till det lortkalaset betaltes 12 d:r åt herr Neuman, som på det ingen skulle slippa ut sans payer l'entrée hade låst igen porten. Hyrkusken, som länge hade suttit och väntat, körde mig också nu i vredesmod så fort, att jag innan jag visste ordet af var hemma, och sedan gick det lika fort att komma i sängen, och strax infann sig sömnen.
1 november.
Ehuru jag hade med skäl kunnat sofva längre, var jag dock kl. 8 uppe, och kl. ½ 10 klädd, då jag strax tog mig en hyrvagn för att åka ut på mina afskedsturer. Till den ändan for jag först till grefve Hessenstein, sedan till riksrådet Horn, därifrån till riksråden Wrangel, Sparre och Ribbing, samt kanslirådet Heland m. fl., af hvilka jag ej råkade någon mer än Sparre hemma, och han skulle just då upp på slottet, för att bevista hans maj:ts levé. Som ej herrarna voro hemma, blefvo också visiterna ej långa utan kom jag hem igen kl. 11. Då satte jag mig till min posts expedierande, men slutade därmed kl. 11, då min hyrvagn kom och jag for till slottet och middagscouren, som först hölls i hans maj:ts audiensrum men sedan i hans sängkammare. Som det var den första couren efter konungens hitkomst, så var där fasligt mycket folk uppe. Alla riksråden, till och med af de afskedade
