Hon upprepade det, men han gjorde inte min av att lyda henne.
Hon började åter riva upp saker ur säcken. Då stampade han i marken åt henne och ryckte till sig säcken.
Gud, hur skulle Ingrid kunna få honom lydig?
Bredvid henne på gräset låg en fiol och en stråke. Hon tog upp dem, hon visste rakt inte varför. Hon hade väl varit så mycket med fiolspelare, att hon inte kunde tåla att se ett instrument ligga på marken.
Så snart hon rörde vid fiolen, släppte han säcken och kom och ryckte fiolen från henne.
Han tycktes bli alldeles galen över att hon rörde fiolen. Han såg stygg ut.
Vad i all världen skulle hon hitta på, så att hon kom bort, innan kyrkfolket hann ut ur kyrkan?
Hon började lova honom märkvärdiga ting, såsom man lovar barn, då man vill ha dem snälla.
»Jag skall säga till far, att han köper ett helt dussin liar av dig. Jag skall stänga in alla hundar, då du kommer till prästgården. Jag skall be mor, att hon ger dig ett gott mål mat.»
Det syntes intet tecken till att han ville ge med sig.
Hon kom att tänka på fiolen och sade i förtvivlan:
»Om du bär mig till prästgården, skall jag spela för dig.»
Se dock! Det for ett leende över hans ansikte. Det var visst vad han ville ha.
